Till tacogratängen ett något för välkylt rött vin. Svärfar nickar gillande. Och visst, det är inget fel på det här vinet. Lite svag eftersmak (kan bero på temperaturen), lättdrucket, oförargligt; kanske just så mycket utmaning som man klarar av i rådande situation.
Jag köpte ett helt gäng av vårens nyheter senast så när jag sitter där vid matbordet minns jag inte vad det kostade. Vilket jag gillar: omedvetet tror jag att man styrs mycket av prislappen även om få skulle erkänna det.
Och så tänker jag: kostar det 70 kronor är det helt okej, då gillar jag det, kostar det 80 är det inte prisvärt. För även när temperaturen, både i stugan och i glaset, har stigit gör det inte mycket väsen av sig. Ett anonymt vin.
När jag skriver det här har jag ännu inte kollat facit. Nu gör jag det.
Hoppsan. Nä. För de pengarna finns bättre viner.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar